Separationsångest!

Jag har drabbats av separationsångest. Denna vecka är nästsista veckan för mig på GävleDala Företagshälsa; sedan börjar mitt vikariat på GerRehab, på Falu Lasarett. Det ska bli jätteroligt att börja jobba på riktigt; fr.a. för att få tjäna lite mer pengar. Det ska givetvis bli jättekul att träffa nya arbetskamrater också; jag har fått en jättepositiv bild av min nya arbetsplats. Dels fick jag en bra känsla när jag var där på intervju men jag har också hört väldigt mycket gott av andra om den avdelningen. Men jag kommer ju ändå sakna mina kära arbetskamrater på GävleDala Företagshälsa! Jag har hunnit vara där i nästan 9 månader och jag tror nästan inte att man kan vara på någon bättre arbetsplats. Det är så mycket värme och glädje där och jag är så himla glad för den tid jag fått vara med där - jag har lärt mig jättemycket och framförallt så har jag kommit på fötter så att jag nu kan börja jobba på riktigt!

Något som jag däremot inte kommer ha separationsångest från är min gamla mobil! Jag har nu äntligen beställt en ny mobil (jag vet, jag skulle vänta till i sommar, men jag kunde inte...). Det blev dock inte den mobil som jag blev så förälskad i; den supersnygga rosa mobilen Sony Ericsson Z610i. Jag gick nämligen in på en sida där personer som köpt just denna telefon gett sina resensioner på den och det var ingen rolig läsning. De flesta skrev "Positivt - den är snygg." En skrev t.o.m. "Ska du ha den för att titta på den så kan du ju köpa den men om du ska ha en telefon, så köp den inte". "Negativt-listan" var bra mycket längre än den som var på positivt, bl.a. stod det: dåligt ljud i mediaspelaren, telefonen stänger av sig då man pratar i den, dåligt batteri m.m. Något som nästan alla också skrev var att den blev kladdig på en gång. -"Vaddå kladdig?" Tänkte jag och såg framför mig hur den blev alldeles varig som ett kladdigt sår - tills jag förstod att det var kladdig av fingertryck de måste mena att den blev. Då jag dagen efter gick till Onoff för att titta på den såg jag att det mycket riktigt var så - den var inte alls lika snygg i verkligheten som på bilderna jag sett; framförallt var den inte lika glänsande och fin med alla feta tumavtryck som syntes hur tydligt som helst! Dessutom kändes den plastig. Så jag bad en försäljare om tips på en bra telefon och ett av tipsen jag fick var Sony Ericsson W610I. Den kostade dock 3000:- på Onoff vilket jag tyckte var lite dyrt, så jag har surfat på nätet och hittat den för 2300:- på Katshing. Jag beställde den igår och har jag tur kommer den imorgon... Det är ju det här som är det jobbiga med att beställa saker jämfört med att köpa dem i butik; när man väl har bestämt sig för vad man vill ha så måste man vänta tills det har blivit skickat också... *suck*

Så här ser min blivande telefon ut. Den är rätt snygg den med. Och enligt försäljaren på Onoff så är det riktigt bra ljud i den också!

Den som väntar på nå´t gott...

...väntar alldeles för länge! Jag vill ha en Sony Ericsson Z610i nu! För att försöka få ihop lite pengar har jag lagt ut lite grejer på Tradera. Det jag har lagt ut är:

• Min skinnjacka som jag köpte för 7 år sedan och bara använde en säsong p.g.a. att jag sedan gick upp i vikt och inte kunnat använda den sedan dess.
• Ett fotbad (som jag tjatade mig till att få i julklapp av min mor för ett par år sedan, men p.g.a. allt meck med att använda det så har det blivit stående och samlat damm).
• En kroppsmassage (en slag dyna som man lägger i exempelvis en fåtölj och som ger vibrerande massage. Också denna tjatade jag mig till av min mor samma jul men p.g.a. att jag måste plocka undan den så att inte katten klöser sönder den så har det inte blivit av att använda den. Dessutom låter den en del om den.)

Tyvärr är det ingen som lagt något bud på sakerna än... Men jag la ut dem på auktion i går kväll så det är ju nästan 6 dagar kvar att bjuda. Jag tänker också lägga ut min minidisc tillsammans med ett snyggt minidiscfodral och ett minidiscställ, dessutom skickar jag med en del minidiscskivor (de är ju inspelade men går att spela över). Till sist har jag ett fickminne (diktafon) som jag också tänkte lägga ut. Det köpte jag när jag skulle börja plugga på högskolan förut - jag tänkte att det kunde ju vara smart att spela in föreläsningarna så slapp man anstränga sig för att ta anteckningar då och istället koncentrera sig på vad föreläsaren sa - sedan kunde jag i lugn och ro lyssna på föreläsningen en gång till då jag kom hem och ta anteckningar då. Tror ni jag gjorde det... Två gånger kanske, sedan insåg jag hur mycket extra jobb det blev. Den kom dock till användning när jag sjöng i kör för ett par år sedan; då spelade jag in när vi hade körträning och sedan kunde jag öva på sångerna hemma. Det var jättebra!

Det är en rätt bra idé med auktioner och loppmarknader och sådant - egentligen har man ju en hel del saker som man aldrig använder och som någon annan kanske kan ha nytta av - om man dessutom tjänar en liten slant på det är det ju inte helt fel! Vi har en hel del andra saker som man skulle kunna sälja, fast inte på Tradera utan på en hederlig loppmarknad. T.ex. har vi en hel kartong full av gamla blomkrukor. Det är nämligen så att varken jag eller Martin är någon specialist på det där med att få blommor att trivas så vi brukar årligen få slänga ett par tre, fyra stycken för att de har vissnat helt enkelt. Då blir det ju väldigt tomt i fönstret och man får gå och köpa nya blommor - och fast man har en hel kartong med blomkrukor hemma så är det aldrig någon som passar, så då får man köpa nya blomkrukor också. Och blomkrukslagret växer... Dessutom har vi (eller mest jag kanske...) en jäkla massa kläder som jag aldrig använder. Har tänkt flera gånger att jag borde rensa ur garderoben och slänga/ge bort/sälja sådant som jag inte använder men så tänker jag att det kanske jag kan ha om jag går ner lite i vikt eller om jag bara lagar det där lilla hålet eller om jag hittar något som passar till o.s.v. Vilka I-landsproblem man har...

Långtråkigt...

Idag har jag haft en s.k. klämdag; mellan Kristi Himmelfärsdag och lördagen. På ett sett är det ju väldigt skönt att vara ledig; man kan sova så länge man vill t.ex. Men sedan då... Martin har suttit vid datorn hela dagen eftersom han skriver C-uppsats, jag har ingen bra bok att läsa, det har varit värdelösa program på TV... Städade och tvättade gjorde jag igår. Jag har roat mig med följande:

• Prata i telefon
• Göra några smycken (av de få pärlor jag har... *snyft*)
• Prata ännu mer i telefon
• Klappa katten
• Upprepande gånger fråga Martin om han ändå inte behöver lite skrivhjälp (och fått ett suckande/grymtande nej från honom varenda gång)
• Zappa bland de dåliga TV-kanalerna (bara för att upptäcka ännu en gång att det faktiskt inte finns något att se...)
• Slumra framför TV:n då det inte finns något bra att se på den

Ja, så har dagen gått. Men sedan, kl. 20, så såg jag plötsligt ljuset i den svarta tunneln - det var dags för Talang 2007 på TV4! Jag tycker verkligen de är hur duktiga som helst och blir så himla imponerad; speciellt när det är barn som uppträder. Simon, som trollade, tyckte jag var jätteduktig både första gången han uppträdde och nu i semifinalen. Hanna påpekade dock att han gjorde ett misstag men jag såg då inget; jag blev hur imponerad som helst. Men charmigast var absolut lille skånske Elias, även om jag tyckte att han var bättre första gången (men det kan ha berott på att jag tyckte låten var bättre då). Jag hoppas verkligen att han går vidare till final - han hade sådan utstrålning och var så härlig att titta på! De som gick vidare direkt (alltså de som juryn röstade vidare) var Harlem Hotshots som dansade Lindy Hop. De var verkligen jätteduktiga, men då jag inte håller på med dans och därmed inte så insatt i det så blir jag inte lika road av dans som av sång. Men de är absolut värdiga finalister; inget snack om saken. Och jag tror nog att min kompis Anna-Karin som håller på med Lindy Hop blev riktigt glad över deras finalplats!

Tillägg: Jag såg nu då jag läste om kvällens program av Talang 2007 att det visst hänt en liten olycka i trollkarlen Simons nr; hans assistent hade visst blivit svedd i håret av en uppflammande eldslåga... Inte bra. Men det hade tydligen gått bra med henne iallafall, så det var ju tur i oturen!

Om jag hade pengar...

Inga pengar på kontot och inga pärlor i lådorna... Eller ialla fall gapar många av facken i lådorna tomma och de flesta fack är det bara några få stackars pärlor kvar i som ligger och skramlar på botten. Jag har ABSTINENS!!! Jag behöver pärlor!!! Sitter och drömmer mig bort på sidor som Pärleporten, Teardevil och Panduro förstås. Jag suktar efter pärlor som cat´s eye , sötvattenspärlor, halvädelstenar och krackelerade pärlor. Men inga pengar - inga pärlor... Jag bara längtar tills i sommar då jag får börja vikariera och äntligen få lite mer pengar i kassan. Nu är det verkligen inte roligt; sist jag fick aktivitetsstöd så hade jag 6:- kvar på kontot då jag hade betalat alla räkningar. Det sägs ju att det ska löna sig att jobba; varför får jag då mer än 2000:- MINDRE per månad än vad jag hade fått om jag varit heltidssjukskriven och gått hemma? Nej då, jag är inte bitter...


Här ovan ser ni bilder på gröna cat´s eye och rosa krackelerade pärlor.

Någonting annat som jag går och drömmer om är en ny mobil... Jag har haft min mobiltelefon i snart tre år och jag behöver verkligen en ny - batteriet är askasst på den jag har, den är repig och jag tycker verkligen att jag behöver en rosa mobil... ;-) Telefonen jag drömmer om är Sony Ericssons Z610i. När jag väl får råd att köpa den så är den väl helt omodern (vilket den förmodligen redan håller på att bli; den har ju funnits ute på marknaden i över ett halvår om inte mer tror jag) men det är den absolut snyggaste mobil jag någonsin sett, den är bara sååå söt!

Ett kärnvapenkrig vore inte så dumt...

Förra veckan när jag var hos min psykiater fick jag i uppgift av henne att fylla i ett s.k. självskattningsformulär; det är en massa (och då menar jag verkligen en massa; 238 st!) påståenden som man ska svara på; håller man med påståendet ringar man in S som står för sant och håller man inte med om det ringar man in F som står för falskt. Då min psykiater skulle ha möte med sin handledare (jag är ju hennes "examensarbete", hon är utbildad inom psykodynamisk terapi och håller nu även på att utbildar sig inom kognitiv terapi) idag så behövde hon formuläret senast igår. Jag lovade att göra det under helgen och sedan skicka det med internposten på måndagen så hon hade det på tisdagen. Hon svarade att hon inte var ett dugg orolig för att jag inte skulle skicka det i tid; jag gör ju alltid mina läxor och uppgifter som jag får och är så ambitiös... Igår fick jag dock plötsligt en klump i magen då jag såg formuläret som låg, oifyllt, kvar på skrivbordet... I och med att hon sagt som hon gjort så kände jag ju press på mig att hon fick formulläret i tid! Jag skyndade mig att fylla i det och slog sedan upp hennes adress på Eniro, ringde numret som stod där och hennes dotter svarade. Som tur var skulle hon vara hemma så jag kunde komma förbi med formuläret, så nu fick hon det tills på onsdagen då hon skulle ha träff med handledaren iallafall.

Det var väldigt många skumma påståenden i detta formulär. Bl.a. var det påståenden som:

• Jag önskar ofta att jag hade superkrafter, som t.ex. Stålmannen.
• Jag känner ofta en stark samhörighet med den andliga världen.
• Jag känner att min hjärna inte fungerar riktigt normalt

Och kanske konstigaste av allt:

• Ett kärnvapenkrig vore inte så dumt

Jag undrar vad som händer om man ringar in S på den sistnämnda frågan... Spärrar de in en på Säter då eller? -"Nej, det vore inte så tokigt med ett kärnvapenkrig. Vi skulle behöva rensa upp här lite! Jag har alltid tyckt det verkar så intressant att se vad som blir kvar på jorden efter ett kärnvapenkrig..."

Idolaudition

I söndags gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag sökte till Idol... Jag hade gått och velat i några veckor i hur jag skulle göra - men så i lördags kväll bestämde jag mig för att gå, jag tänkte; -"Vad har jag att förlora?" Så jag gick och la mig i tid och kravlade mig upp kl. 7 på söndagmorgon för att göra mig i ordning och åka till Hotel Galaxen i Borlänge där audition skulle hållas. Som väntat så var det proppfullt med folk då jag kom kl. 08.45 (man skulle vara där senast kl. 09.00 men det var ju folk som sovit utanför Hotel Galaxen för att få en sådan bra plats i kön som möjligt). Jag gick dock och ställde mig längst bak i kön; bakom en blond tjej och en kvinna som såg ut att komma från södra Europa. Förmodligen var de två i samma ålder men kvinnan från södra Europa såg jäkligt gammal ut då hon för det första hade jättehöga platåskor på sig och sedan var klädd i en ill-turkos kavaj i siden smyckad med broderade blommor... Utöver detta var hon så kraftigt sminkad så hon såg ut som en hora... (jag återkommer till henne senare). När jag kom och ställde mig bakom dem såg jag hur de tisslade och tasslade varpå de tittade bak på mig väldigt nedlåtande och sedan viskade något och började skratta. Min tanke då var att vända och gå hem men sedan bet jag ihop och tänkte: -"Vilka tror de att de är egentligen?!" Jag kände dock att det skulle bli en lång dag i kön... Som tur var kom det ett gäng trevliga tjejer som ställde sig bakom mig i kön. Vi snackade en hel del och ännu lite senare kom ett annat kompisgäng som stod i närheten av mig. Det var faktiskt en väldigt trevlig stämning bland alla sökande - jag tänkte att det kunde bli mycket rivaltänkande och sura miner, att folk skulle hålla sig på sin kant, men det var tvärtom väldigt lätt att få kontakt med andra människor i kön. Nästan alla sökande hade någon med sig som stöd; det hade dock inte jag vilket jag tyckte var väldigt trist i början. Men sedan kom jag på att om jag haft med mig någon så hade jag förmodligen inte fått så bra kontakt med andra i kön - då hade jag ju pratat med mitt sällskap mest! Hela 5 timmar tog det innan jag fick komma innanför portarna till hotellet - väl där inne tog det 1,5 timme till innan jag fick sjunga... Jag var ganska arg på mig själv att jag inte tagit med mig någon stol - mina fötter kändes inte bra efter i princip 5 timmars stående. Som tur var så var det typ kravallstaket på nästan hela sträckan så man kunde iallafall luta sig mot det. Ibland gick det också att sätta sig på backen men precis som man satt sig så började oftast kön röra sig igen och då var det så drygt att rafsa ihop sina saker och snabbt komma på fötter så oftast struntade jag i att sätta mig. Det var dessutom gassande sol - vilket i och för sig var skönt; det hade ju varit jäkligt jobbigt om det regnade! Men jag tål ju inte sol så bra och jag hade ju varken smort in mig med solskyddsfaktor, tagit med mig solhatt eller något annat solskydd, så resultatet blev en illröd bonnbränna som nu kliar och svider... Det var dock en ganska trevlig stund i kön ändå med tanke på trevliga människor man träffade; speciellt en kille (som stod ganska långt före mig i kön, men då kön "ringlade sig" så mötte jag och några tjejer som stod bakom mig honom i "kurvorna" av kön - han stod på andra sidan av själva stängslet) som hette Mattias var väldigt trevlig. Han hade verkligen "det" som man ska ha för att bli artist; han såg rätt bra ut (men inte för bra, inte sådär "smörigt söt"), sjöng bra, spelade gitarr - vilket var ett väldigt stort plus! - och var otroligt trevlig och charmig. De gånger vi träffades i kön stämde vi upp i sång och han spelade på sin gitarr.

Ni som hänger med i Idol vet ju att Carolina Gynning (från Big Brother och som nu är programledare för Förkväll på TV4) ska vara programledare för Idol i höst, tillsammans med sin kollega från Förkväll - Carina Berg - som verkar nästan lika korkad. Carolina var där och trippade omkring utanför Hotel Galaxen i sin minikorta hängselklänning och högklackade skor och såg allmänt korkad ut... Jag förstår verkligen inte hur hon kan få sådana jobb?! Ser de inte hur korkad hon ser ut och hör de inte hur korkad hon låter?! Hon gick i allafall runt och intervjuade en del folk i kön. Det var även andra personer som gick runt och intervjuade - det är här jag kommer tillbaks till den sydeuropeiska kvinnan som stod framför mig i kön. En kvinna som gick runt med ett kamerateam gick fram till henne och sa: -"Hej, är du här med din dotter?". Hon insåg ganska snabbt sitt misstag - den sydeuropeiska kvinnan blev inte så lite förnärmad - hon sa surt att hon minsann skulle "schunga" varpå kvinnan med kamerateamet bad om ursäkt och frågade om hon fick intervjua henne. Jag hoppas man får se det inslaget sedan...

Nu var det, tyvärr, inte så att man fick träffa den "riktiga" juryn med Kishti Tomita, Peter Swartling och Daniel Breiholtz. Nej, de sitter då inte och lyssnar på flera tusen sökande - istället får en annan jury plocka ut cirka 100 (beroende på hur många som söker) st. som den riktiga juryn sedan får lyssna på. Den här första juryns uppgift är dels att plocka ut de bästa men även, för att det ska bli bra TV, att plocka ut de allra värsta; de som utmärker sig mest, så att juryn kan säga elaka kommentarer och vi hemma i TV-soffan skratta åt dem. Vem kommer t.ex. inte ihåg japanska Hiroki Ochai från förra året - han sjöng "Wonderwall" otroligt dåligt och när juryn hade dissat honom så tog han fram kameran och frågade om han fick ta ett kort på dem... Att det var så här det fungerade visste jag faktiskt inte om innan jag sökte - jag trodde jag skulle få träffa den riktiga juryn.

Hur gick det nu då? Gick jag vidare? Nej, tyvärr gjorde jag inte det. Låtsasjuryn sa att: -"Tack så mycket Johanna. Det var jättefint men vi kan tyvärr inte skicka dig vidare". Lite besviken får jag erkänna att jag blev - jag hade absolut inga drömmar om att stå på de stora scenerna sedan och få vara med i TV i höst men det hade varit roligt att få komma och träffa den riktiga juryn iallafall. Det känns lite surt när jag vet att typ hälften av de som den riktiga juryn kommer att träffa är riktiga stolpskott som inte kan sjunga överhuvudtaget. De är bara med för att det ska bli något roligt att titta på helt enkelt... Det hade varit otroligt kul att få träffa Kishti Tomita och höra vad hon tyckte om sången. Men men... Det var en rolig dag iallafall och jag träffade som sagt en hel del roliga människor.

Hur gick det för Mattias då? Jo, han gick faktiskt vidare. Igår (tisdags) träffade han den riktiga juryn, jag vet dock inte hur det gick för honom där men jag hoppas verkligen att han tog sig vidare. Det är han värd! Vill ni se honom och höra hur han låter kan ni klicka här. Sök sedan efter "Mattias 27 år, sjunger en egen låt".

Jag med min idolskylt efter en lång dag idolaudition... Notera bonnbrännan!

Jag har nu satt upp nummerlappen från Idolaudition på sovrumsdörren - det är min loge... ;-)

Fler bilder från sista april festen

Eftersom det inte gick att lägga in fler bilder i det förra inlägget kommer de här:

Jag får sjunga med bandet!

Jag och Carina, som Miss Popcorn!

Carinas bror Roger som clown


Yvonne som clown

Bröderna (eller är det systrarna?) Larsson; Bosse och Mats som prima ballerinor...

En av gästerna kunde spruta eld vilket var ett mycket uppskattat inslag!

Monica som cirkusdirektör (eller något liknande...) och Henrik som Lejon!


Yvonne med Starke Adolf!
Stefan, gitarristen, som "Den flygande kanonkulan!"


Miss Popcorn-Carina vid brasan

Prima ballerina Mats dansar...

Rut dansar

Martin och Mats

Martin och jag

Sista aprilfest med cirkustema

Igår var jag på en av de roligaste festerna jag varit på på länge! Det var, som jag skrivit i tidigare inlägg, sista april fest med cirkustema. Precis som jag förutspått var de flesta utklädda till clowner men det var många olika varianter av clowner. Vi lekte lekar (jag stod dock på en station och var domare); deltagarna fick gå på styltor, cykla enhjuling, rocka med rockring, hoppa hopprep och kasta knivar - dessutom var det en tipspromenad. Sedan åt vi; det var knytkalas och jag hade gjort en jättegod couscous sallad (som Martin dock inte ville ha... han åt istället potatissallad) som vi åt kallskuret till; rökt kalkon och rökt fläskkotlett. Efter maten var det underhållning; tre killar sjöng och spelade. Vi hade även sånghäfte så vi andra fick sjunga lite. Det är alltid så bra ordnat på de här festerna, Carina och hennes familj lägger ner så mycket tid och engagemang på att få ihop bra lekar och frågor på tipspromenaden och fixar underhållning och allt. Dessutom drar de varje år ihop en stor hög med pinnar och grenar och annat så det blir den brasa också får alla som kommer till festen ta med sig varsin raket så det blir ett jättestort fyrverkeri! Jag är dock inte så mycket för det där med fyrverkeri - dels tycker jag att det är alldeles för mycket pengar som bokstavligt talat bara går upp i rök, vidare är det inte bra för miljön och sedan tycker jag synd om alla djur som blir livrädda p.g.a. allt oljud. Jag tycker själv att det låter alldeles för högt och mycket - hur ska det då inte vara för t.ex. alla hundar som hör mycket bättre än mig?! Men men, nu är det ju inte jag som bestämmer och de flesta tycker ju faktiskt att det är roligt med fyrverkerier så fyrverkeri blev det. Det är ju iallafall rätt fint på himlen med alla olika färger och formationer som blir av fyrverkerierna och mot bakgrund av den stora elden blir det rätt maffigt.

Det var väldigt kul att se vad alla klätt ut sig till. Även om det var många clowner så var det några som varit extra kreativa och kommit på något annat. Carina var t.ex. Miss Popcorn - hon hade sytt och limmat fast popcorn på en tröja och ett par byxor, sedan hade hon satt fast snören med popcorn på på hårspännen som hon fäst här och där i håret. Givetvis hade hon en stor kartong med popcorn i som hon gick omkring och bjöd på - gissa om hon blev populär! ;-) Sedan var det en kille som klätt ut sig till starke Adolf - han hade trikåer på sig som han bullat in olika saker under så han skulle se extra muskulös ut och så hade han tillverkat tyngder av frigolit som han gick och bar på. Gitaristen i bandet som underhöll oss var utklädd till en flygande kanonkula och två bröder, Mats och Bosse, var lindansörskor...


Efter majbrasa och fyrverkeri gick vi in i Kvarnen och fortsatte festen. Bandet fortsatte underhålla och jag frågade om inte jag kunde få sjunga en sång vilket jag fick - i pausen tog jag och gitarristen ut ackorden till "I will survive" som jag sjöng sedan. Jag vet inte riktigt hur det lät för jag hade svårt att höra gitarristen p.g.a. att trummissen tog i så med trummorna, men kul var det iallafall! Sedan fick jag fortsätta att köra lite låtar; jag sjöng bl.a. Streets of London, Country roads, Teenager in love och Botjitta. Bandet lät värre ju längre fram på natten det led i och med att de också var med och festade och därmed blev lite fulla, men roligt var det och det är ju huvudsaken! Vi höll igång ända till efter 03.00 och sedan gick vi hem till Carinas föräldrar och åt lite nattamat innan vi blev hemskjussde av Carinas pappa - vi kom inte i säng förrän efter kl. 05.00. Behöver jag säga att jag varit trött och seg idag... Men det var det värt!

Jag som clown

Jag hade tänkt lägga ut fler bilder från festen här men det verkar inte fungera så de kommer i ett senare inlägg.