Thursday, February 22, 2007

Massproduktion?

Igår fick jag en väldigt trevlig fråga. Det är nämligen så att förra veckan så hade chefen på GävleDala Företagshälsa ett möte med sin personliga coach. Då de kom in i fikarummet fick coachen syn på mina smycken som ligger där i en skål och chefen talade då om att de var till salu; att det var jag som sålde dem (jag hade tyvärr gått hem för dagen så jag var inte där). Då jag har lagt en prislista vid smyckena så kunde hon ju enkelt se vad de kostade så hon bestämde sig för två smycken, la sitt visitkort i skålen och skrev vilka smycken hon tagit. Sedan fick jag ett jättefint kort några dagar senare där hon skrev "Jag tog mig "friheten" att ta med mig två smycken hem, efter att ha granskat dina vackra smycken - som jag först trodde var en dekoration! Jättefina - Lycka till! Jag kommer kanske tillbaks för fler! Med vänlig hälsning..." I kortet hade hon dessutom lagt pengarna för smyckena eftersom hon inte hade kontanter med sig då hon var där. Jag blev så glad för de fina orden så jag mailade till henne och tackade så mycket för kortet. Igår fick jag svar på mailet och det var då jag fick den trevliga frågan; hon undrade nämligen om jag kunde skriva faktura ifall hon ville beställa många smycken. Det var så många som hade tyckt att hennes halsband var snyggt så hon funderade på att köpa upp ett lager att ge till sina kunder i present! Det är ju helt otroligt roligt. Verkligen jättesmickrande. Det smycke hon syftade på var ett hjärta som jag gör av silvertråd och sedan hänger i en läderrem - det är ju ännu roligare att det är just det smycket som blev så populärt eftersom jag gör det helt själv - andra smycken trär man ju bara pärlor rätt upp och ner, som egentligen vem som helst kan göra. Nu är det ju bara så att jag inte riktigt vet hur man gör när man skriver fakturor - men Helena, som är sekreterare där jag arbetstränar, lovade att hjälpa mig. Hon sa att det inte var några problem och att jag skulle hem och massproducera. Så vi får väl se då, om jag får någon storbeställning! ;-)

Monday, February 12, 2007

Uppdatering

Jag får lov att erkänna att jag inte skött mig något vidare med min nya blogg... Men här kommer lite uppdatering om vad som hänt den senaste tiden.

Förförra helgen var vi uppe och hälsade på Martins syster och hennes familj i Sundsvall. Sofia, som Martins syster heter, och hennes sambo Andreas fick en liten dotter i maj förra året och nu var det första gången som jag fick träffa henne. Ronja heter hon och hon var så charmig! Jag fick leka och hålla i henne nästan hur mycket som helst men så fort hon såg Martin så började hon gallskrika... Tydligen så är det ganska vanligt att små barn har en period där de är rädda för andra män än deras egna pappor; det känns kanske lite tryggare med tjejer - det är större likhet med tryggheten hos mamma med röstläget och så kanske? Förutom att leka med Ronja så hade vi en trevlig helg tillsammans med Sofia och Andreas. Martins andra syster Linnea kom också dit en sväng på lördagen och hälsade på.



Lilla Ronja ser ut som om hon blivit ertappad med något...

Hela familjen samlad; Sofia, Ronja och Andreas.


Ronja i pappa Andreas trygga famn.



Linnea och Martin


Helgen som precis varit var jag, Martin, Carina och Fredrik i Idkerberget. Carina har några vänner som har en stuga där som vi fick låna. Det var riktigt mysigt med korvgrillning ute på dagen på lördagen och på kvällen åt vi fondue och spelade spel. Vi skulle ju festa också var det meningen men jag tror nästan att jag blivit för gammal för det... När jag hade druckit en cider och två drinkar så kände jag hur det small till i huvudet och för varje klunk till med alkohol jag tog så riktigt sprängde det i huvudet. Det var bara att ge upp och dricka vatten. De andra retade mig och sa: -"Börjar det bli dags att tänka på pensionssparande?" Martin och Carinas kille Fredrik var riktigt i gasen. Fredrik drog i sig en hel flaska whisky plus en massa öl... Men sedan var han dålig dagen efter också! Jag har funderat över det där; kan det vara värt att dricka så mycket när man blir så dålig dagen efter? Jag menar, har man så mycket roligare på kvällen då man dricker än vad man skulle ha haft om man hade druckit lite mindre? Jag tror iallafall inte det... Medan Fredrik låg och var dålig kollade vi andra på Anjas tredje guldåk (Heja Anja!) och jag och Carina spelade lite yatzi och satt och snackade. Det var en trevlig och, iallafall för min del, lugn helg.

Carina spelar gitarr på sopborsten...
Något annat som har hänt är att jag förra veckan var på rehabmöte angående min sjukskrivning tillsammans med min läkare, handläggare från Försäkringskassan och handläggare från Arbetsförmedlingen. Min doktor tyckte det var mycket roligt att se att det har gått så bra för mig och att jag mår så pass mycket bättre än vad jag gjorde för ett halvår sedan ungefär. Jag själv känner ju att jag gott och väl klarar de 50% som jag arbetstränar på GävleDala Företagshälsa och skulle förmodligen klara 75% också. Jag får dock inte vara mer än 50% på GävleDala Företagshälsa för då tar arbetsuppgifterna slut... Ibland är jag ju där mer ändå när det är mycket att göra och då känner jag att det går jättebra då med. I och med detta så söker jag jobb för fullt nu; jag känner verkligen att jag vill börja jobba på riktigt. Både för ekonomins skull men också för att ha ett riktigt arbete som jag verkligen behövs på. Jag är visserligen till stor hjälp på GävleDala Företagshälsa men jag är ändå bara en extraresurs som de skulle kunna klara sig utan. Min läkare tyckte dock inte att jag skulle börja jobba heltid än på ett tag. Det känns lite småtråkigt att jag måste bromsa in, nu när jag tycker att det går så bra. Men jag förstår hans synpunkt; han är rädd för att jag ska få ett bakslag och vara tvungen att backa flera steg, det vore verkligen jättetråkigt om det blev så. Jag hoppas därför allra mest på ett jobb jag sökt som är som läkarsekreterare på 75% på Primärvårdens kognitiva mottagning här i Falun. Håll tummarna för mig alla ni som läser detta!
En positiv sak som jag fick reda på under detta rehabmöte kom från min handläggare från Arbetsförmedlingen. Hon förklarade att eftersom jag varit borta från arbetsmarkanden så pass länge som jag har varit så har jag rätt till de s.k. nystardjobben. Det är den nya regeringen som infört detta och ni som läst min blogg tidigare (alltså den gamla som slutade fungera) vet ju att jag inte har mycket till övers för dem... Men detta kom som en positiv överraskning; ett s.k. nystartsjobb innebär att arbetsförmedlingen går in och täcker för arbetsgivaravgifterna (som är på cirka 30%) under så pass lång tid som man varit borta från arbetsmarknaden (tre år i mitt fall). På så vis ökar ens chanser hos en eventuell arbetsgivare då denne bara behöver betala ut 70% av ens lön. Jag hoppas verkligen att detta kan vara en väg in i arbetsmarknaden igen för mig!