Uppdatering

Jag får lov att erkänna att jag inte skött mig något vidare med min nya blogg... Men här kommer lite uppdatering om vad som hänt den senaste tiden.

Förförra helgen var vi uppe och hälsade på Martins syster och hennes familj i Sundsvall. Sofia, som Martins syster heter, och hennes sambo Andreas fick en liten dotter i maj förra året och nu var det första gången som jag fick träffa henne. Ronja heter hon och hon var så charmig! Jag fick leka och hålla i henne nästan hur mycket som helst men så fort hon såg Martin så började hon gallskrika... Tydligen så är det ganska vanligt att små barn har en period där de är rädda för andra män än deras egna pappor; det känns kanske lite tryggare med tjejer - det är större likhet med tryggheten hos mamma med röstläget och så kanske? Förutom att leka med Ronja så hade vi en trevlig helg tillsammans med Sofia och Andreas. Martins andra syster Linnea kom också dit en sväng på lördagen och hälsade på.

Lilla Ronja ser ut som om hon blivit ertappad med något...

Hela familjen samlad; Sofia, Ronja och Andreas.

Ronja i pappa Andreas trygga famn.

Linnea och Martin

Helgen som precis varit var jag, Martin, Carina och Fredrik i Idkerberget. Carina har några vänner som har en stuga där som vi fick låna. Det var riktigt mysigt med korvgrillning ute på dagen på lördagen och på kvällen åt vi fondue och spelade spel. Vi skulle ju festa också var det meningen men jag tror nästan att jag blivit för gammal för det... När jag hade druckit en cider och två drinkar så kände jag hur det small till i huvudet och för varje klunk till med alkohol jag tog så riktigt sprängde det i huvudet. Det var bara att ge upp och dricka vatten. De andra retade mig och sa: -"Börjar det bli dags att tänka på pensionssparande?" Martin och Carinas kille Fredrik var riktigt i gasen. Fredrik drog i sig en hel flaska whisky plus en massa öl... Men sedan var han dålig dagen efter också! Jag har funderat över det där; kan det vara värt att dricka så mycket när man blir så dålig dagen efter? Jag menar, har man så mycket roligare på kvällen då man dricker än vad man skulle ha haft om man hade druckit lite mindre? Jag tror iallafall inte det... Medan Fredrik låg och var dålig kollade vi andra på Anjas tredje guldåk (Heja Anja!) och jag och Carina spelade lite yatzi och satt och snackade. Det var en trevlig och, iallafall för min del, lugn helg.

Carina spelar gitarr på sopborsten...

Något annat som har hänt är att jag förra veckan var på rehabmöte angående min sjukskrivning tillsammans med min läkare, handläggare från Försäkringskassan och handläggare från Arbetsförmedlingen. Min doktor tyckte det var mycket roligt att se att det har gått så bra för mig och att jag mår så pass mycket bättre än vad jag gjorde för ett halvår sedan ungefär. Jag själv känner ju att jag gott och väl klarar de 50% som jag arbetstränar på GävleDala Företagshälsa och skulle förmodligen klara 75% också. Jag får dock inte vara mer än 50% på GävleDala Företagshälsa för då tar arbetsuppgifterna slut... Ibland är jag ju där mer ändå när det är mycket att göra och då känner jag att det går jättebra då med. I och med detta så söker jag jobb för fullt nu; jag känner verkligen att jag vill börja jobba på riktigt. Både för ekonomins skull men också för att ha ett riktigt arbete som jag verkligen behövs på. Jag är visserligen till stor hjälp på GävleDala Företagshälsa men jag är ändå bara en extraresurs som de skulle kunna klara sig utan. Min läkare tyckte dock inte att jag skulle börja jobba heltid än på ett tag. Det känns lite småtråkigt att jag måste bromsa in, nu när jag tycker att det går så bra. Men jag förstår hans synpunkt; han är rädd för att jag ska få ett bakslag och vara tvungen att backa flera steg, det vore verkligen jättetråkigt om det blev så. Jag hoppas därför allra mest på ett jobb jag sökt som är som läkarsekreterare på 75% på Primärvårdens kognitiva mottagning här i Falun. Håll tummarna för mig alla ni som läser detta!

En positiv sak som jag fick reda på under detta rehabmöte kom från min handläggare från Arbetsförmedlingen. Hon förklarade att eftersom jag varit borta från arbetsmarkanden så pass länge som jag har varit så har jag rätt till de s.k. nystardjobben. Det är den nya regeringen som infört detta och ni som läst min blogg tidigare (alltså den gamla som slutade fungera) vet ju att jag inte har mycket till övers för dem... Men detta kom som en positiv överraskning; ett s.k. nystartsjobb innebär att arbetsförmedlingen går in och täcker för arbetsgivaravgifterna (som är på cirka 30%) under så pass lång tid som man varit borta från arbetsmarknaden (tre år i mitt fall). På så vis ökar ens chanser hos en eventuell arbetsgivare då denne bara behöver betala ut 70% av ens lön. Jag hoppas verkligen att detta kan vara en väg in i arbetsmarknaden igen för mig!