Johannas smycken

Här är bilder på några av mina smycken:

Långt halsband i turkosa toner; turkos krackelerad bergskristall, cateye, krackelerade turkosa pärlor m.m. Lås på framsidan, två långa hängen och en silverpläterad kedja i mitten. Söta små silverpläterade liljor längst ner på hängena. (Jag har även detta halsband i rosa, brunt, svart & vitt och grönt)

Långt halsband i bruna toner; tigeröga (en sorts halvädelsten), snäckskalspärlor, cateye, vaxade glaspärlor m.m. (Denna variant har jag också i rosa, grönt, svart & vitt, grönt & svart och turkost).

Magnetsmycke som man både kan använda som halsband och armband. Sötvattenspärlor i peacock (går åt svart och skimrar i grönt och lila), silverpläterade kulor, svarta facetterade glaspärlor och svarta facetterade magnetpärlor i hematit. (Jag har dessa även i brunt, turkost, grönt, rosa och lila).

Armband på memorywire i lila toner med silverpläterade mellandelar. Cateye, krackelerade pärlor och facetterade lila glaspärlor. (Detta armband finns även i svart, turkost, rött & svart och rosa).

Halsband; mockarem med ett stort maffigt hänge utav silverpläterad kedja med många hängen i rosa toner. Rosenkvarts (en sorts halvädelsten), vaxade glaspärlor och facetterade glaspärlor med cateye-effekt. (Detta halsband finns även i svart).

Armband på memorywire i rosa toner och silverpläterade mellandelar. Sötvattenspärlor, cateyepärlor, krackelerade pärlor och vaxade glaspärlor.

Maffigt armband på silverpläterad kedja med många hängen; vaxade glaspärlor, krackelerade glaspärlor, cateyepärlor (både fyrkantiga och runda) och silverpläterade små liljor. (Detta armband finns också i turkost, grönt och svart & "genomskinligt").

Halsband med ljusgröna avlånga sötvattenspärlor, vita runda sötvattenspärlor, silverpläterade mellandelar och svarta facetterade magnetpärlor i hematit.

Halsband med rosa sötvattenspärlor, silverpläterade kulor och svarta, facetterade magnetpärlor i hematit.

Halsband på silverpläterad kedja med rosenkvarts i olika former.

Detta är några av de halsband jag har hemma, bara så ni ser modellerna. Om det är något som någon vill ha i någon annan färg än de jag visar här eller det jag har skrivit att jag har hemma så kan det nog ordnas det också!

Visitkort, smycken och Halloweenparty

Hallå! Här är jag igen. Jag ber om ursäkt om det är någon därute som fått en chock och plötsligt drabbats av andnöd eller något liknande då personen i fråga ser att jag faktiskt lagt ut ett nytt inlägg - det är inte min mening att vålla någon skada med detta inlägg. Jag såg då jag skulle lägga ut det här inlägget att det senaste är skapat för exakt 2 månader och 1 dag sedan... Förmodligen har jag vid det här laget tappat de få läsare jag haft, fast jag tror att jag har två st. trogna som då och då checkar läget här inne på bloggen iallafall ;-). Varför lägger jag nu ut ett nytt inlägg helt plötsligt då, frågar ni er. Jo, det är faktiskt så att jag har beställt visitkort med tanke på min hobby att göra smycken och på de visitkorten står adressen till denna blogg - det vore ju trist ifall någon som fått mitt visitkort går ut på min blogg och finner att den inte alls är uppdaterad...

Tanken är nu alltså att jag ska lägga ut en del bilder på de smycken jag gör. Jag ber om ursäkt om inte bildkvalitén är den bästa alla gånger, men jag är inte någon jättebra fotograf och dessutom har jag ingen värstingkamera att ta bilder med heller, så jag gör så gott jag kan med de resurser jag har!

Ja, vad händer annars i mitt liv då? Jag har avslutat mitt vikariat på GerRehab som jag hade under sommaren och har fått ett nytt vikariat på Resursgruppen, Falu Lasarett. Resursgruppen fungerar som en vikariepool så jag hoppar runt mellan olika avdelningar där jag behövs också har jag en hemavdelning dit jag alltid går om jag inte behövs någon annanstans, min hemavdelning är GerRehab. Det har fungerat bra än så länge, man lär sig väldigt mycket på att vara på många olika avdelningar men det är lite jobbigt att aldrig komma in i rutinerna riktigt. Både för- och nackdelar alltså, som med det mesta här i livet!

Annars planerar jag mycket inför min 30-års fest nu. Tidigare har jag haft ångest över att jag ska bli så himla gammal som 30 år snart!!! En 3:a istället för en 2:a som första siffra, det är rätt påtagligt på något sätt. Det är så mycket som man borde ha hunnit med när man är så här gammal - som att ha skaffat sig en bra utbildning, fått barn, gift sig, skaffat hus och hund m.m. m.m. Jag har väl fortfarande lite ångest får jag lov att erkänna för jag känner det som att jag ligger oerhört långt bakom många andra som är i min ålder men den värsta ångesten över att fylla 30 har faktiskt lagt sig. Jag har börjat tänka som så att jag redan är 30 år och att det bara är det roliga kvar - nämligen festen!

Vad ska jag ha för fest då? Jo, eftersom jag fyller år i slutet av oktober så passar ju Halloween-tema jättebra tycker jag, så det ska det bli. Jag har hittat några bra sidor på nätet som har bra maskeradgrejer - både kläder, smink och saker för utsmyckning av lokal. Det svåra är att begränsa sig; jag vill ju ha nästan allting...

Blandade bilder till förra inlägget

Här kommer då lite kompletterande bilder till det förra inlägget:

Jag och Carina på midsommarafton

Rolig fågel på regnskogsavdelningen på Universeum

Fina akvariefiskar på Universeum

Läcker grön orm på Universeum (det ser ut som om den ler...)

Häftiga hajar på Universeum

Söta apor på Universeum

Carina och Fredrik myser på Paddanbåten framför Operahuset

Josefin, Peter och Bella Mellgren på Liseberg

Jag och Peter på Liseberg

Carina och Fredrik på Liseberg

Min kusin Annemo med hennes systerdotter Imke

Min kusin Pernilla med hennes dotter Nienke

Pernillas man Frank med hans dotter Imke

Gott och blandat

Nu var det längesedan jag uppdaterade min blogg igen... Så jag tänkte passa på att göra det nu när jag sitter på jobbet; det är nämligen så långtråkigt just nu - man får leta arbetsuppgifter och nu har jag inte hittat några på en halvtimme så då tycker jag faktiskt att jag borde få sitta och blogga lite istället. Nästa vecka blir det förhoppningsvis lite bättre; då går en till sekreterare på semester samtidigt som en av avdelningarna som haft semesterstängt några veckor öppnar igen - då blir det förmodligen lite mer att skriva. Jag längtar! Det är bland det värsta jag vet att ha långtråkigt på jobbet - timmarna släpar sig fram. Det går mycket fortare om man får sitta och jobba på!

Så, hur går det på det nya jobbet nu då? Jodå, det går framåt. Jag har lärt mig datasystemet och jag har lärt mig hur de flesta läkare pratar (t.o.m. den danska!) så att jag hör och kan skriva rätt. Den danska läkaren var väldigt svår i början tyckte jag, då fick jag fråga mina kollegor vad han sa hela tiden. Men nu när jag har skrivit på honom ett tag så tycker jag t.o.m. att han pratar riktigt bra svenska - vilket han faktiskt gör för att vara dansk! Förra veckan när det även då var lite att göra så passade jag på att skriva i ordning en lista med rutiner här på GerRehab (vart man går in då man ska skriva specialistremisser, hur man gör för att skicka elektroniska kopior till Vårdcentraler m.m.) så jag ska slippa fråga om det varje gång jag ska göra det. Det känns faktiskt som att jag har greppat läget ganska bra.

Ja, vad har hänt annars då... Midsommarhelgen firade jag med släkt och vänner vid min mosters sommarställe utanför Ludvika. Jag och min kompis Carina som var med var lekledare. Tyvärr var det grått ute och regnade lite men vi satt under partytält och det var inte så kallt så vi kunde vara ute större delen av kvällen ändå, vilket var väldigt skönt! Det hade blivit trångt om alla skulle tränga ihop sig i en av stugorna! Det var dessutom uppehåll under största delen då vi lekte. En av lekarna höll dock på att spåra ur... Den gick ut på att alla skulle ha en ballong knuten runt smalbenet och att man sedan skulle försöka smälla det andra lagets ballonger; det lag som lyckades smälla flest ballonger vann leken. Det gick dock väldigt vilt till - det drogs i hår och sparkades på smalben; allt för att försöka lycka smälla de andras ballonger! Min mamma som har eksem på hela kroppen (och ganska mycket eksem på benen) blev alldeles uppriven på ena benet då en ur det andra laget då den skulle försöka smälla hennes ballong sparkade mot mammas ben upprepade gånger. Men det ordnade sig ändå, nästa lek gick bättre och snart var det gamla grollet glömt!

Helgen efter midsommar åkte jag, Carina och hennes kille Fredrik till Göteborg (Martin jobbade tyvärr så han kunde inte följa med). Vi var på Universeum, åkte Paddan-båtarna, gick och shoppade på stan och var på Liseberg. Vi hade köpt Göteborgs-passet och i det ingår bl.a. att man får åka hur mycket spårvagn och buss man vill samt fria entréer till flera olika aktiviteter (bl.a. Universeum, Paddan-båtarna och Liseberg!) så vi var ju tvungna att tjäna in Göteborgs-passet. Men det tjänar man in rätt fort om man dessutom åker en del spårvagn och buss (dessutom har man gratis parkering under hela tiden Göteborgs-passet gäller - i ett eller två dygn). Det är verkligen att rekommendera om man ska åka till Göteborg. Det var på lördagen vi var på Liseberg, då hade vi verkligen tur med vädret! Det var sol hela dagen men inte sådär superhett så det blev jobbigt - det var lagom helt enkelt! Jag som är helt tokig i att åka karuseller ville såklart ha ett åkpass och det köpte även Carina (efter lite tjat) och Fredrik. Vi åkte såklart Lisebergsbanan vilken är en klassiker (den åkte vi tre gånger!), Flumeride och Radiobilarna. Sedan åkte vi Balder (den är nog den bästa - det pirrar superskönt i magen), förra årets nyhet Kanonen, Uppskjutet och Höjdskräcken (vilken jag för övrigt kunde vara utan - fy sjutton vad illa jag mådde! Det kändes verkligen som om hela magen skulle vändas ut och in när man släpptes från 60 m höjd!). Tyvärr missade vi en av mina favoriter - Spinrocken. Vi stod i kö till den och nästan precis när det var våran tur så blev det något fel på maskineriet och alla var tvungna att gå ur kön... Sedan blev det inte av att vi gick till den karusellen igen. Jag missade också årets nyhet - Uppswinget. Eftersom jag har fel på mina fötter så hade jag superont i dem och kunde knappt gå i slutet av dagen. När vi skulle gå till Uppswinget för att ställa oss i kö stod det att det var 50 min beräknad kötid. Det skulle jag aldrig orka stå så jag gick och satte mig på en bänk istället. Carina och Fredrik åkte dock och de sa att det var den allra bästa karusellen... Dessutom hade de bara behövt stå 30 min, den beräknade kötiden stämde inte riktigt. Jag blev jättebesviken; hade det stått 30 min hade jag nog ställt mig i kön. Men men, det blir väl fler gånger.

Då vi var på Liseberg kom även min kompis Peter som jag gick på Folkhögskola i Värnamo med och hans fru Josefin samt deras dotter Bella och hälsade på oss. Det var jättekul att träffa dem igen, det var flera år sedan sist. Och Bella hade hunnit bli 10 månader nu då jag såg henne för första gången. Hon var verkligen ett litet charmtroll! Hon var lite rädd för mig först och gick inte riktigt med på att låta mig hålla henne, men efter en stund gick det bra; hon var väldigt fashinerad av mina smycken! (Eftersom jag är på jobbet nu kan jag inte lägga ut några bilder, men det kommer i ett senare inlägg).

Förra fredagen skulle Martin åka på fiskeresa till Norge tillsammans med min kusins exman Eiie. Då de skulle åka från Ransta (utanför Sala) så skjussade jag dit honom och stannade sedan kvar över helgen hos min kusin Annemo och hennes barn. Annemo är textillärare och är jätteduktig på pyssliga saker; bl.a. kan hon virka i silvertråd. Så hon lärde mig att virka förra helgen. Jag har dock inte virkat något silversmycke ännu; jag har mest provat lite och det är väldigt svårt att virka i metall! Men det är en rolig teknik, jag ska försöka sätta mig ner i helgen och träna lite mer. Vi var också och hälsade på min andra kusin, Pernilla, som är Annemos syster. Pernilla och hennes man Frank har nyss fått en till dotter som verkligen var hur söt som helst! Hon heter Imke - hennes storasyster som nu är 1,5 år gammal heter Nienke. Det kommer bli svårt att skilja dem åt! Nienke hade vuxit så mycket sedan jag såg henne sist och hon var så söt. Ett riktigt litet charmtroll är hon! (Det kommer bilder på mina söta kusinbarn i ett senare inlägg).

Den här veckan har jag varit helt själv hemma eftersom Martin är i Norge och fiskar. Men på söndag kommer han äntligen hem! Det ska bli så skönt, det är så trist att komma hem och ingen annan än katten kommer och hälsar en välkommen hem för att inte tala om då man ska gå och lägga sig helt ensam i den stora breda sängen! Ingen som säger -"God natt min skatt" och ingen som håller om en en stund innan man somnar. Men det är bra för förhållandet att göra saker på egen hand tror jag, att få länga lite efter varanda ibland är nog bara nyttigt!

Hejdå GävleDala Företagshälsa och hej GerRehab

Ja, så har jag då fått lämna GävleDala Företagshälsa. Förra fredagen var min sista dag där... *snyft* Mina sekreterarkollegor bjöd ut mig på lunch på tisdagen då det var sista dagen som alla var där samtidigt (Gun-Marie skulle vara i Gävle på torsdag och fredag och min handledare Katarina var ledig på fredagen - och onsdagen var ju röd dag då det var nationaldagen då). Det var jättetrevligt att sitta och äta och prata bara med dem - men inte nog med att de bjöd mig på lunch; jag fick även en present (som var från allihop på GävleDala Företagshälsa). Gissa vad jag fick?! Jag fick ett presentkort på Panduro!!! Jippi!! Då jag köpt telefon denna månad (ja, telefonen har kommit och jag är jättenöjd med den!) så har jag misströstat lite för att jag inte skulle få råd att köpa några nya pärlor - men nu fick jag ju råd med det helt plötsligt! Jag fick även ett jättefint kort - med ett halsband på! - där Helena textat: "Tack Johanna för strålande arbete, stor kunskap, positiv attityd och smittande glädje! Vi kommer alla sakna dig! Lycka till i framtiden! Kramar från alla arbetskamrater på GävleDala Företagshälsa". Jag blev jätteglad och rörd för de fina orden - det betyder verkligen jättemycket för mig att få en sådan "bekräftelse" eller vad man ska kalla det. Förutom allt detta så ska jag tydligen uppmärksammas på onsdag nästa vecka - från början var det ju meningen att jag skulle börja på mitt nya jobb veckan efter midsommar så mina arbetskamrater hade planerat in en hemlig överraskning den 20/6. För någon månad sedan kom min handledare helt plötsligt fram till mig där jag satt och började bläddra i min kalender som låg framme, så sa hon -"Bra, du har inget inbokat den 20/6. Skriv att du är upptagen då". Så det var bara att lyda order... Gissa om jag är nyfiken?! Så trots att jag har slutat på GävleDala Företagshälsa så får jag iallafall träffa några av mina f.d. kollegor nästa onsdag - det ser jag fram emot jättemycket!

Eftersom jag började på nytt jobb igår så kände jag att det skulle vara bra (och nödvändigt!) med lite nya kläder - jag fick nämligen skatteåterbäringen redan förra veckan (jag hade räknat med att den skulle komma till midsommar) så jag fick ett litet välbehövligt extra tillskott i kassan. Jag har nämligen superdåligt med sommarkläder så åtminstone ett par nya tunna byxor samt några kortärmade tröjor var jag tvungen att ha. På fredagkväll förra veckan åkte jag därför till Kupolen. De har en ny affär där; Zizzi heter den. Det är en affär med kläder fr.o.m. storlek 44. Jätteroligt verkligen, att inte bara behöva gå på Kappahls XLNT eller Lindex Generous-avdelning. På Zizzi hade de jättemycket snygga kläder som jag gillade - de var dock lite dyrare än på Lindex och Kappahl. Men jag köpte ett par vita byxor och en jeanskjol där, sedan köpte jag en kortärmad svart och vit skjorta, en kortärmad lila tunika och en kortärmad grön top. Det känns jätteskönt att ha hittat lite nya kläder; det är mycket roligare att börja på ett nytt jobb om man får känna att man har lite kläder som man tycker är snygga och sköna.

Det nya jobbet då? Ja, det är ju lite svårt att säga efter bara två dagar. Ska jag vara ärlig så tycker jag att det är rätt jobbigt det här med att börja på ett nytt jobb - man ska lära sig en massa nya namn, nya rutiner, nytt datasystem m.m. m.m. m.m. Innan man har kommit in i det nya arbetet så tycker jag att man mest känner sig som en praktikant som måste fråga om allting och dessutom blir man så himla trött av att försöka trycka in en massa nytt i skallen varje dag. Men det blir väl bättre snart - det verkar vara trevliga arbetskamrater om än lite mer uppdelat än på GävleDala Företagshälsa; där satt man i kontorslandskap och då blev det naturligt att man pratade mer med allihopa - sjuksköterskor, sjukgymnaster eller läkarsekreterare; man var liksom kollega med allihop. På GerRehab sitter sekreterarna för sig själva i ett rum och man märker på fikaraster och så att det grupperas mer där - sekreterarna sitter ihop och kuratorerna sitter ihop o.s.v. Det är lite synd tycker jag. Men det kanske bara är en första bild - det kanske inte är så grupperat egentligen? Jag hoppas inte det iallafall.

Datasystemet som är på GerRehab (0ch på hela Falu Lasarett) heter Melior. Vid en första blick i det tyckte jag det verkade jättekrångligt och jag tror fortfarande att det är mycket krångligare än de datasystem jag jobbat i. Idag har jag dock fått skriva lite journaler och även om det är lite svårt att komma ihåg allting så tror jag att det ger sig med tiden. På måndag nästa vecka ska jag dessutom få gå på Meliorutbildning så det jag inte förstått under denna första vecka i detta datasystem lär jag mig förhoppningsvis då.

Separationsångest!

Jag har drabbats av separationsångest. Denna vecka är nästsista veckan för mig på GävleDala Företagshälsa; sedan börjar mitt vikariat på GerRehab, på Falu Lasarett. Det ska bli jätteroligt att börja jobba på riktigt; fr.a. för att få tjäna lite mer pengar. Det ska givetvis bli jättekul att träffa nya arbetskamrater också; jag har fått en jättepositiv bild av min nya arbetsplats. Dels fick jag en bra känsla när jag var där på intervju men jag har också hört väldigt mycket gott av andra om den avdelningen. Men jag kommer ju ändå sakna mina kära arbetskamrater på GävleDala Företagshälsa! Jag har hunnit vara där i nästan 9 månader och jag tror nästan inte att man kan vara på någon bättre arbetsplats. Det är så mycket värme och glädje där och jag är så himla glad för den tid jag fått vara med där - jag har lärt mig jättemycket och framförallt så har jag kommit på fötter så att jag nu kan börja jobba på riktigt!

Något som jag däremot inte kommer ha separationsångest från är min gamla mobil! Jag har nu äntligen beställt en ny mobil (jag vet, jag skulle vänta till i sommar, men jag kunde inte...). Det blev dock inte den mobil som jag blev så förälskad i; den supersnygga rosa mobilen Sony Ericsson Z610i. Jag gick nämligen in på en sida där personer som köpt just denna telefon gett sina resensioner på den och det var ingen rolig läsning. De flesta skrev "Positivt - den är snygg." En skrev t.o.m. "Ska du ha den för att titta på den så kan du ju köpa den men om du ska ha en telefon, så köp den inte". "Negativt-listan" var bra mycket längre än den som var på positivt, bl.a. stod det: dåligt ljud i mediaspelaren, telefonen stänger av sig då man pratar i den, dåligt batteri m.m. Något som nästan alla också skrev var att den blev kladdig på en gång. -"Vaddå kladdig?" Tänkte jag och såg framför mig hur den blev alldeles varig som ett kladdigt sår - tills jag förstod att det var kladdig av fingertryck de måste mena att den blev. Då jag dagen efter gick till Onoff för att titta på den såg jag att det mycket riktigt var så - den var inte alls lika snygg i verkligheten som på bilderna jag sett; framförallt var den inte lika glänsande och fin med alla feta tumavtryck som syntes hur tydligt som helst! Dessutom kändes den plastig. Så jag bad en försäljare om tips på en bra telefon och ett av tipsen jag fick var Sony Ericsson W610I. Den kostade dock 3000:- på Onoff vilket jag tyckte var lite dyrt, så jag har surfat på nätet och hittat den för 2300:- på Katshing. Jag beställde den igår och har jag tur kommer den imorgon... Det är ju det här som är det jobbiga med att beställa saker jämfört med att köpa dem i butik; när man väl har bestämt sig för vad man vill ha så måste man vänta tills det har blivit skickat också... *suck*

Så här ser min blivande telefon ut. Den är rätt snygg den med. Och enligt försäljaren på Onoff så är det riktigt bra ljud i den också!

Den som väntar på nå´t gott...

...väntar alldeles för länge! Jag vill ha en Sony Ericsson Z610i nu! För att försöka få ihop lite pengar har jag lagt ut lite grejer på Tradera. Det jag har lagt ut är:

• Min skinnjacka som jag köpte för 7 år sedan och bara använde en säsong p.g.a. att jag sedan gick upp i vikt och inte kunnat använda den sedan dess.
• Ett fotbad (som jag tjatade mig till att få i julklapp av min mor för ett par år sedan, men p.g.a. allt meck med att använda det så har det blivit stående och samlat damm).
• En kroppsmassage (en slag dyna som man lägger i exempelvis en fåtölj och som ger vibrerande massage. Också denna tjatade jag mig till av min mor samma jul men p.g.a. att jag måste plocka undan den så att inte katten klöser sönder den så har det inte blivit av att använda den. Dessutom låter den en del om den.)

Tyvärr är det ingen som lagt något bud på sakerna än... Men jag la ut dem på auktion i går kväll så det är ju nästan 6 dagar kvar att bjuda. Jag tänker också lägga ut min minidisc tillsammans med ett snyggt minidiscfodral och ett minidiscställ, dessutom skickar jag med en del minidiscskivor (de är ju inspelade men går att spela över). Till sist har jag ett fickminne (diktafon) som jag också tänkte lägga ut. Det köpte jag när jag skulle börja plugga på högskolan förut - jag tänkte att det kunde ju vara smart att spela in föreläsningarna så slapp man anstränga sig för att ta anteckningar då och istället koncentrera sig på vad föreläsaren sa - sedan kunde jag i lugn och ro lyssna på föreläsningen en gång till då jag kom hem och ta anteckningar då. Tror ni jag gjorde det... Två gånger kanske, sedan insåg jag hur mycket extra jobb det blev. Den kom dock till användning när jag sjöng i kör för ett par år sedan; då spelade jag in när vi hade körträning och sedan kunde jag öva på sångerna hemma. Det var jättebra!

Det är en rätt bra idé med auktioner och loppmarknader och sådant - egentligen har man ju en hel del saker som man aldrig använder och som någon annan kanske kan ha nytta av - om man dessutom tjänar en liten slant på det är det ju inte helt fel! Vi har en hel del andra saker som man skulle kunna sälja, fast inte på Tradera utan på en hederlig loppmarknad. T.ex. har vi en hel kartong full av gamla blomkrukor. Det är nämligen så att varken jag eller Martin är någon specialist på det där med att få blommor att trivas så vi brukar årligen få slänga ett par tre, fyra stycken för att de har vissnat helt enkelt. Då blir det ju väldigt tomt i fönstret och man får gå och köpa nya blommor - och fast man har en hel kartong med blomkrukor hemma så är det aldrig någon som passar, så då får man köpa nya blomkrukor också. Och blomkrukslagret växer... Dessutom har vi (eller mest jag kanske...) en jäkla massa kläder som jag aldrig använder. Har tänkt flera gånger att jag borde rensa ur garderoben och slänga/ge bort/sälja sådant som jag inte använder men så tänker jag att det kanske jag kan ha om jag går ner lite i vikt eller om jag bara lagar det där lilla hålet eller om jag hittar något som passar till o.s.v. Vilka I-landsproblem man har...

Långtråkigt...

Idag har jag haft en s.k. klämdag; mellan Kristi Himmelfärsdag och lördagen. På ett sett är det ju väldigt skönt att vara ledig; man kan sova så länge man vill t.ex. Men sedan då... Martin har suttit vid datorn hela dagen eftersom han skriver C-uppsats, jag har ingen bra bok att läsa, det har varit värdelösa program på TV... Städade och tvättade gjorde jag igår. Jag har roat mig med följande:

• Prata i telefon
• Göra några smycken (av de få pärlor jag har... *snyft*)
• Prata ännu mer i telefon
• Klappa katten
• Upprepande gånger fråga Martin om han ändå inte behöver lite skrivhjälp (och fått ett suckande/grymtande nej från honom varenda gång)
• Zappa bland de dåliga TV-kanalerna (bara för att upptäcka ännu en gång att det faktiskt inte finns något att se...)
• Slumra framför TV:n då det inte finns något bra att se på den

Ja, så har dagen gått. Men sedan, kl. 20, så såg jag plötsligt ljuset i den svarta tunneln - det var dags för Talang 2007 på TV4! Jag tycker verkligen de är hur duktiga som helst och blir så himla imponerad; speciellt när det är barn som uppträder. Simon, som trollade, tyckte jag var jätteduktig både första gången han uppträdde och nu i semifinalen. Hanna påpekade dock att han gjorde ett misstag men jag såg då inget; jag blev hur imponerad som helst. Men charmigast var absolut lille skånske Elias, även om jag tyckte att han var bättre första gången (men det kan ha berott på att jag tyckte låten var bättre då). Jag hoppas verkligen att han går vidare till final - han hade sådan utstrålning och var så härlig att titta på! De som gick vidare direkt (alltså de som juryn röstade vidare) var Harlem Hotshots som dansade Lindy Hop. De var verkligen jätteduktiga, men då jag inte håller på med dans och därmed inte så insatt i det så blir jag inte lika road av dans som av sång. Men de är absolut värdiga finalister; inget snack om saken. Och jag tror nog att min kompis Anna-Karin som håller på med Lindy Hop blev riktigt glad över deras finalplats!

Tillägg: Jag såg nu då jag läste om kvällens program av Talang 2007 att det visst hänt en liten olycka i trollkarlen Simons nr; hans assistent hade visst blivit svedd i håret av en uppflammande eldslåga... Inte bra. Men det hade tydligen gått bra med henne iallafall, så det var ju tur i oturen!

Om jag hade pengar...

Inga pengar på kontot och inga pärlor i lådorna... Eller ialla fall gapar många av facken i lådorna tomma och de flesta fack är det bara några få stackars pärlor kvar i som ligger och skramlar på botten. Jag har ABSTINENS!!! Jag behöver pärlor!!! Sitter och drömmer mig bort på sidor som Pärleporten, Teardevil och Panduro förstås. Jag suktar efter pärlor som cat´s eye , sötvattenspärlor, halvädelstenar och krackelerade pärlor. Men inga pengar - inga pärlor... Jag bara längtar tills i sommar då jag får börja vikariera och äntligen få lite mer pengar i kassan. Nu är det verkligen inte roligt; sist jag fick aktivitetsstöd så hade jag 6:- kvar på kontot då jag hade betalat alla räkningar. Det sägs ju att det ska löna sig att jobba; varför får jag då mer än 2000:- MINDRE per månad än vad jag hade fått om jag varit heltidssjukskriven och gått hemma? Nej då, jag är inte bitter...


Här ovan ser ni bilder på gröna cat´s eye och rosa krackelerade pärlor.

Någonting annat som jag går och drömmer om är en ny mobil... Jag har haft min mobiltelefon i snart tre år och jag behöver verkligen en ny - batteriet är askasst på den jag har, den är repig och jag tycker verkligen att jag behöver en rosa mobil... ;-) Telefonen jag drömmer om är Sony Ericssons Z610i. När jag väl får råd att köpa den så är den väl helt omodern (vilket den förmodligen redan håller på att bli; den har ju funnits ute på marknaden i över ett halvår om inte mer tror jag) men det är den absolut snyggaste mobil jag någonsin sett, den är bara sååå söt!

Ett kärnvapenkrig vore inte så dumt...

Förra veckan när jag var hos min psykiater fick jag i uppgift av henne att fylla i ett s.k. självskattningsformulär; det är en massa (och då menar jag verkligen en massa; 238 st!) påståenden som man ska svara på; håller man med påståendet ringar man in S som står för sant och håller man inte med om det ringar man in F som står för falskt. Då min psykiater skulle ha möte med sin handledare (jag är ju hennes "examensarbete", hon är utbildad inom psykodynamisk terapi och håller nu även på att utbildar sig inom kognitiv terapi) idag så behövde hon formuläret senast igår. Jag lovade att göra det under helgen och sedan skicka det med internposten på måndagen så hon hade det på tisdagen. Hon svarade att hon inte var ett dugg orolig för att jag inte skulle skicka det i tid; jag gör ju alltid mina läxor och uppgifter som jag får och är så ambitiös... Igår fick jag dock plötsligt en klump i magen då jag såg formuläret som låg, oifyllt, kvar på skrivbordet... I och med att hon sagt som hon gjort så kände jag ju press på mig att hon fick formulläret i tid! Jag skyndade mig att fylla i det och slog sedan upp hennes adress på Eniro, ringde numret som stod där och hennes dotter svarade. Som tur var skulle hon vara hemma så jag kunde komma förbi med formuläret, så nu fick hon det tills på onsdagen då hon skulle ha träff med handledaren iallafall.

Det var väldigt många skumma påståenden i detta formulär. Bl.a. var det påståenden som:

• Jag önskar ofta att jag hade superkrafter, som t.ex. Stålmannen.
• Jag känner ofta en stark samhörighet med den andliga världen.
• Jag känner att min hjärna inte fungerar riktigt normalt

Och kanske konstigaste av allt:

• Ett kärnvapenkrig vore inte så dumt

Jag undrar vad som händer om man ringar in S på den sistnämnda frågan... Spärrar de in en på Säter då eller? -"Nej, det vore inte så tokigt med ett kärnvapenkrig. Vi skulle behöva rensa upp här lite! Jag har alltid tyckt det verkar så intressant att se vad som blir kvar på jorden efter ett kärnvapenkrig..."

Idolaudition

I söndags gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag sökte till Idol... Jag hade gått och velat i några veckor i hur jag skulle göra - men så i lördags kväll bestämde jag mig för att gå, jag tänkte; -"Vad har jag att förlora?" Så jag gick och la mig i tid och kravlade mig upp kl. 7 på söndagmorgon för att göra mig i ordning och åka till Hotel Galaxen i Borlänge där audition skulle hållas. Som väntat så var det proppfullt med folk då jag kom kl. 08.45 (man skulle vara där senast kl. 09.00 men det var ju folk som sovit utanför Hotel Galaxen för att få en sådan bra plats i kön som möjligt). Jag gick dock och ställde mig längst bak i kön; bakom en blond tjej och en kvinna som såg ut att komma från södra Europa. Förmodligen var de två i samma ålder men kvinnan från södra Europa såg jäkligt gammal ut då hon för det första hade jättehöga platåskor på sig och sedan var klädd i en ill-turkos kavaj i siden smyckad med broderade blommor... Utöver detta var hon så kraftigt sminkad så hon såg ut som en hora... (jag återkommer till henne senare). När jag kom och ställde mig bakom dem såg jag hur de tisslade och tasslade varpå de tittade bak på mig väldigt nedlåtande och sedan viskade något och började skratta. Min tanke då var att vända och gå hem men sedan bet jag ihop och tänkte: -"Vilka tror de att de är egentligen?!" Jag kände dock att det skulle bli en lång dag i kön... Som tur var kom det ett gäng trevliga tjejer som ställde sig bakom mig i kön. Vi snackade en hel del och ännu lite senare kom ett annat kompisgäng som stod i närheten av mig. Det var faktiskt en väldigt trevlig stämning bland alla sökande - jag tänkte att det kunde bli mycket rivaltänkande och sura miner, att folk skulle hålla sig på sin kant, men det var tvärtom väldigt lätt att få kontakt med andra människor i kön. Nästan alla sökande hade någon med sig som stöd; det hade dock inte jag vilket jag tyckte var väldigt trist i början. Men sedan kom jag på att om jag haft med mig någon så hade jag förmodligen inte fått så bra kontakt med andra i kön - då hade jag ju pratat med mitt sällskap mest! Hela 5 timmar tog det innan jag fick komma innanför portarna till hotellet - väl där inne tog det 1,5 timme till innan jag fick sjunga... Jag var ganska arg på mig själv att jag inte tagit med mig någon stol - mina fötter kändes inte bra efter i princip 5 timmars stående. Som tur var så var det typ kravallstaket på nästan hela sträckan så man kunde iallafall luta sig mot det. Ibland gick det också att sätta sig på backen men precis som man satt sig så började oftast kön röra sig igen och då var det så drygt att rafsa ihop sina saker och snabbt komma på fötter så oftast struntade jag i att sätta mig. Det var dessutom gassande sol - vilket i och för sig var skönt; det hade ju varit jäkligt jobbigt om det regnade! Men jag tål ju inte sol så bra och jag hade ju varken smort in mig med solskyddsfaktor, tagit med mig solhatt eller något annat solskydd, så resultatet blev en illröd bonnbränna som nu kliar och svider... Det var dock en ganska trevlig stund i kön ändå med tanke på trevliga människor man träffade; speciellt en kille (som stod ganska långt före mig i kön, men då kön "ringlade sig" så mötte jag och några tjejer som stod bakom mig honom i "kurvorna" av kön - han stod på andra sidan av själva stängslet) som hette Mattias var väldigt trevlig. Han hade verkligen "det" som man ska ha för att bli artist; han såg rätt bra ut (men inte för bra, inte sådär "smörigt söt"), sjöng bra, spelade gitarr - vilket var ett väldigt stort plus! - och var otroligt trevlig och charmig. De gånger vi träffades i kön stämde vi upp i sång och han spelade på sin gitarr.

Ni som hänger med i Idol vet ju att Carolina Gynning (från Big Brother och som nu är programledare för Förkväll på TV4) ska vara programledare för Idol i höst, tillsammans med sin kollega från Förkväll - Carina Berg - som verkar nästan lika korkad. Carolina var där och trippade omkring utanför Hotel Galaxen i sin minikorta hängselklänning och högklackade skor och såg allmänt korkad ut... Jag förstår verkligen inte hur hon kan få sådana jobb?! Ser de inte hur korkad hon ser ut och hör de inte hur korkad hon låter?! Hon gick i allafall runt och intervjuade en del folk i kön. Det var även andra personer som gick runt och intervjuade - det är här jag kommer tillbaks till den sydeuropeiska kvinnan som stod framför mig i kön. En kvinna som gick runt med ett kamerateam gick fram till henne och sa: -"Hej, är du här med din dotter?". Hon insåg ganska snabbt sitt misstag - den sydeuropeiska kvinnan blev inte så lite förnärmad - hon sa surt att hon minsann skulle "schunga" varpå kvinnan med kamerateamet bad om ursäkt och frågade om hon fick intervjua henne. Jag hoppas man får se det inslaget sedan...

Nu var det, tyvärr, inte så att man fick träffa den "riktiga" juryn med Kishti Tomita, Peter Swartling och Daniel Breiholtz. Nej, de sitter då inte och lyssnar på flera tusen sökande - istället får en annan jury plocka ut cirka 100 (beroende på hur många som söker) st. som den riktiga juryn sedan får lyssna på. Den här första juryns uppgift är dels att plocka ut de bästa men även, för att det ska bli bra TV, att plocka ut de allra värsta; de som utmärker sig mest, så att juryn kan säga elaka kommentarer och vi hemma i TV-soffan skratta åt dem. Vem kommer t.ex. inte ihåg japanska Hiroki Ochai från förra året - han sjöng "Wonderwall" otroligt dåligt och när juryn hade dissat honom så tog han fram kameran och frågade om han fick ta ett kort på dem... Att det var så här det fungerade visste jag faktiskt inte om innan jag sökte - jag trodde jag skulle få träffa den riktiga juryn.

Hur gick det nu då? Gick jag vidare? Nej, tyvärr gjorde jag inte det. Låtsasjuryn sa att: -"Tack så mycket Johanna. Det var jättefint men vi kan tyvärr inte skicka dig vidare". Lite besviken får jag erkänna att jag blev - jag hade absolut inga drömmar om att stå på de stora scenerna sedan och få vara med i TV i höst men det hade varit roligt att få komma och träffa den riktiga juryn iallafall. Det känns lite surt när jag vet att typ hälften av de som den riktiga juryn kommer att träffa är riktiga stolpskott som inte kan sjunga överhuvudtaget. De är bara med för att det ska bli något roligt att titta på helt enkelt... Det hade varit otroligt kul att få träffa Kishti Tomita och höra vad hon tyckte om sången. Men men... Det var en rolig dag iallafall och jag träffade som sagt en hel del roliga människor.

Hur gick det för Mattias då? Jo, han gick faktiskt vidare. Igår (tisdags) träffade han den riktiga juryn, jag vet dock inte hur det gick för honom där men jag hoppas verkligen att han tog sig vidare. Det är han värd! Vill ni se honom och höra hur han låter kan ni klicka här. Sök sedan efter "Mattias 27 år, sjunger en egen låt".

Jag med min idolskylt efter en lång dag idolaudition... Notera bonnbrännan!

Jag har nu satt upp nummerlappen från Idolaudition på sovrumsdörren - det är min loge... ;-)

Fler bilder från sista april festen

Eftersom det inte gick att lägga in fler bilder i det förra inlägget kommer de här:

Jag får sjunga med bandet!

Jag och Carina, som Miss Popcorn!

Carinas bror Roger som clown


Yvonne som clown

Bröderna (eller är det systrarna?) Larsson; Bosse och Mats som prima ballerinor...

En av gästerna kunde spruta eld vilket var ett mycket uppskattat inslag!

Monica som cirkusdirektör (eller något liknande...) och Henrik som Lejon!


Yvonne med Starke Adolf!
Stefan, gitarristen, som "Den flygande kanonkulan!"


Miss Popcorn-Carina vid brasan

Prima ballerina Mats dansar...

Rut dansar

Martin och Mats

Martin och jag

Sista aprilfest med cirkustema

Igår var jag på en av de roligaste festerna jag varit på på länge! Det var, som jag skrivit i tidigare inlägg, sista april fest med cirkustema. Precis som jag förutspått var de flesta utklädda till clowner men det var många olika varianter av clowner. Vi lekte lekar (jag stod dock på en station och var domare); deltagarna fick gå på styltor, cykla enhjuling, rocka med rockring, hoppa hopprep och kasta knivar - dessutom var det en tipspromenad. Sedan åt vi; det var knytkalas och jag hade gjort en jättegod couscous sallad (som Martin dock inte ville ha... han åt istället potatissallad) som vi åt kallskuret till; rökt kalkon och rökt fläskkotlett. Efter maten var det underhållning; tre killar sjöng och spelade. Vi hade även sånghäfte så vi andra fick sjunga lite. Det är alltid så bra ordnat på de här festerna, Carina och hennes familj lägger ner så mycket tid och engagemang på att få ihop bra lekar och frågor på tipspromenaden och fixar underhållning och allt. Dessutom drar de varje år ihop en stor hög med pinnar och grenar och annat så det blir den brasa också får alla som kommer till festen ta med sig varsin raket så det blir ett jättestort fyrverkeri! Jag är dock inte så mycket för det där med fyrverkeri - dels tycker jag att det är alldeles för mycket pengar som bokstavligt talat bara går upp i rök, vidare är det inte bra för miljön och sedan tycker jag synd om alla djur som blir livrädda p.g.a. allt oljud. Jag tycker själv att det låter alldeles för högt och mycket - hur ska det då inte vara för t.ex. alla hundar som hör mycket bättre än mig?! Men men, nu är det ju inte jag som bestämmer och de flesta tycker ju faktiskt att det är roligt med fyrverkerier så fyrverkeri blev det. Det är ju iallafall rätt fint på himlen med alla olika färger och formationer som blir av fyrverkerierna och mot bakgrund av den stora elden blir det rätt maffigt.

Det var väldigt kul att se vad alla klätt ut sig till. Även om det var många clowner så var det några som varit extra kreativa och kommit på något annat. Carina var t.ex. Miss Popcorn - hon hade sytt och limmat fast popcorn på en tröja och ett par byxor, sedan hade hon satt fast snören med popcorn på på hårspännen som hon fäst här och där i håret. Givetvis hade hon en stor kartong med popcorn i som hon gick omkring och bjöd på - gissa om hon blev populär! ;-) Sedan var det en kille som klätt ut sig till starke Adolf - han hade trikåer på sig som han bullat in olika saker under så han skulle se extra muskulös ut och så hade han tillverkat tyngder av frigolit som han gick och bar på. Gitaristen i bandet som underhöll oss var utklädd till en flygande kanonkula och två bröder, Mats och Bosse, var lindansörskor...


Efter majbrasa och fyrverkeri gick vi in i Kvarnen och fortsatte festen. Bandet fortsatte underhålla och jag frågade om inte jag kunde få sjunga en sång vilket jag fick - i pausen tog jag och gitarristen ut ackorden till "I will survive" som jag sjöng sedan. Jag vet inte riktigt hur det lät för jag hade svårt att höra gitarristen p.g.a. att trummissen tog i så med trummorna, men kul var det iallafall! Sedan fick jag fortsätta att köra lite låtar; jag sjöng bl.a. Streets of London, Country roads, Teenager in love och Botjitta. Bandet lät värre ju längre fram på natten det led i och med att de också var med och festade och därmed blev lite fulla, men roligt var det och det är ju huvudsaken! Vi höll igång ända till efter 03.00 och sedan gick vi hem till Carinas föräldrar och åt lite nattamat innan vi blev hemskjussde av Carinas pappa - vi kom inte i säng förrän efter kl. 05.00. Behöver jag säga att jag varit trött och seg idag... Men det var det värt!

Jag som clown

Jag hade tänkt lägga ut fler bilder från festen här men det verkar inte fungera så de kommer i ett senare inlägg.

Om att säga saker som man inte borde...

Min kompis Carina brukar säga till mig att jag säger saker som jag inte borde. Med det menar hon att jag berättar om gånger då jag gjort bort mig - saker som andra kanske inte skulle berätta om de råkat ut för samma sak. Men nu är det så att jag tycker det är väldigt roligt att bjuda på mig själv och se andra människor skratta så jag kan inte låta bli att berätta om mina missöden ändå. Därför tänker jag berätta det jag nu ska berätta för er; helt enkelt för att jag vill bjuda på ett skratt.

Historien börjar inte alls särskilt roligt - det var nämligen så att jag fått en infektion i min hudsjukdom (jag har en ärftlig hudsjukdom som yttrar sig i eksem). Jag hade fått infektionen på ett mindre trevligt ställe - nämligen i ljumskarna. P.g.a. stället det onda satt på så var det i princip omöjligt att ha kläder på mig i det området - d.v.s trosor och byxor. Bäst var om jag låg naken i sängen bara så att ingenting skavde (jag var tvungen att vara hemma från jobbet nästan hela förra veckan p.g.a. detta). På fredagen skulle jag och min sambo tvätta iallafall och för att gå till tvättstugan måste man gå ut då tvättstugan ligger i ett annat hus. Med andra ord - jag var tvungen att ha kläder på mig! Så jag tog på mig en klänning och frågade Martin om det syntes att jag inte hade några trosor under. Han lovade att ingenting syntes så vi gick ut. Till saken hör att det blåste rätt kraftigt så jag hade fullt sjå med att både bära tvättkorgen och försöka hålla ner klänningen. Martin gick en bit framför och tittade nästan hela tiden neråt mot mitt skrev och gick och skrattade - om det inte syntes att jag inte hade några trosor på mig så lär ju ändå alla våra grannar ha förstått det p.g.a. Martins beteende. När jag sedan frågade Martin om varför han gick och tittade mot mitt skrev hela tiden och skrattade så sa han att det var ett annat ljus utomhus och att det då syntes att jag inte hade några trosor... -"Typiskt", tänkte jag. Så när vi skulle gå till tvättstugan för att hämta tvätten tog jag på mig ett par trosor ändå. Det är här poängen kommer, ni som har väntat på den. Som jag berättade tidigare så blåste det en del och precis som vi passerat två muslimska män så kom det en vind som fick min klänning att bokstavligt talat blåsa upp över huvudet på mig. Jag släppte tvättkorgen fort som sjutton och drog ner klänningen igen men jag tror att de muslimska männen hann se... Min enda tröst var att jag åtminstone haft trosor på mig; tänk om detta hänt då jag inte hade det! Och dessutom blev Martin snuvad på hela kalaset då han gick en bit framför mig och inte såg det hela hända!

Nu är dock infektionen läkt och jag har jobbat denna vecka och kan ha både trosor och byxor på mig vilket känns väldigt bra! ;-)

På måndag är det sista april och då ska vi på fest som Carinas familj ordnar. Carinas bror Roger har nämligen en kvarn som ligger brevid Carinas och Rogers föräldrars hus. Det har varit lite tradition att det har varit kvarnfester med olika teman där sista april. Förra året var det bondetema och alla var utklädda till bönder, något år innan dess var det vilda västern tema då alla var cowboys och indianer. Ett år var det PRO-tema (då var tyvärr inte jag med), då var alla utklädda till gamla tanter och gubbar med käppar och rullatorer. I år är det cirkustema och jag ska vara clown (vilket nog de flesta kommer vara...) och Martin ska vara elefantskötare! Jag har fixat en jättesnygg cerise peruk och ordnat teatersmink. Det kommer nog bli bra! Rapport kommer. Trevlig Valborg och ta det lugnt med alla smällare och raketer!

30-års fest med 80-tals tema

Förra helgen var jag på 30-års fest med 80-tals tema. Det var min barndomskompis Frida som fyllde år. Det var jättekul att se allas 80-tals outfits; alla hade verligen ansträngt sig och gjort sitt bästa för att se riktigt 80-talsaktiga ut! Bäst tyckte jag dock att Fridas bror Jon och Fridas sambo Pontus var med sina hockeyfrillor (som Jons flickvän Linn fixat!) och snygga mustacher... Jon hade t.o.m. målat lite strån på bröstet så det såg ut som om han hade hår där. Han såg ut som en äkta Don Juan! Frida och hennes familj hade verkligen ansträngt sig för att göra en så bra fest som möjligt. Det var roliga lekar, där vi var uppdelade i lag (vårat lag hette "Fridas muppar" som Linn så fyndigt kom på då Fridas mamma i ett tidigare tal nämnt att Frida gillade Mupparna då hon var barn) och trevliga tal till födelsedagsbarnet. Speciellt Fridas faster höll ett väldigt fint och känslosamt tal.

Med på festen var också såklart också Anna-Karin som är en av Fridas närmsta vänner. Det är tack vare henne som jag fått kontakt med både henne själv och Frida i vuxen ålder! När jag och Anna-Karin gick i låg- och mellanstadiet var vi jättegoda vänner och jag var hemma hos Anna-Karin väldigt ofta. Det var så skönt att komma hem till en familj där det fanns någon som hjälpte till med läxorna och där det var ordnat och städat och fint. Jag t.o.m. bodde hos Anna-Karin i några veckor när vi gick i 6:an, då var min mamma på en av alla hennes hälsoresor. Så nu när det var fest förra helgen så fick jag sova hemma hos Anna-Karins familj. Det var jättekul att träffa hennes föräldrar Maj och Lars-Göran också. Jag och Maj satt och pratade en hel del och då kom jag ihåg när jag var barn och var och hälsade på Anna-Karin och satt och pratade med Maj i köket; då kunde Anna-Karin komma ut och säga, lite surt, -"Hallå, är du och hälsar på mig eller min mamma?". Men det var ju så trevligt att prata med Maj - hon var så annorlunda mot min egen mamma! Det var lika trevligt att prata med henne denna gång och nu kom vi överens om att vi, tillsammans med min mamma och min syster Lisa, senare i vår ska åka till Bäsna trädgård för att ta en fika och vandra på Trollstigen!

Jag och Anna-Karin

Födelsedagsbarnet Frida och Anna-Karin (i bakgrunden Fridas kompis Annika)

Fridas bror Jon och hans flickvän Linn

Frida sitter och lyssnar på ett tal som hennes pappa håller

Fridas kompisar från Mjölby; systrarna Ester och Frida

Fridas sambo Pontus (tyvärr syns inte den snygga hockeyfrillan som Linn klippt honom i, men om ni vill se en bättre bild så gå in på Frida eller Anna-Karins bloggar).