Om att säga saker som man inte borde...

Min kompis Carina brukar säga till mig att jag säger saker som jag inte borde. Med det menar hon att jag berättar om gånger då jag gjort bort mig - saker som andra kanske inte skulle berätta om de råkat ut för samma sak. Men nu är det så att jag tycker det är väldigt roligt att bjuda på mig själv och se andra människor skratta så jag kan inte låta bli att berätta om mina missöden ändå. Därför tänker jag berätta det jag nu ska berätta för er; helt enkelt för att jag vill bjuda på ett skratt.

Historien börjar inte alls särskilt roligt - det var nämligen så att jag fått en infektion i min hudsjukdom (jag har en ärftlig hudsjukdom som yttrar sig i eksem). Jag hade fått infektionen på ett mindre trevligt ställe - nämligen i ljumskarna. P.g.a. stället det onda satt på så var det i princip omöjligt att ha kläder på mig i det området - d.v.s trosor och byxor. Bäst var om jag låg naken i sängen bara så att ingenting skavde (jag var tvungen att vara hemma från jobbet nästan hela förra veckan p.g.a. detta). På fredagen skulle jag och min sambo tvätta iallafall och för att gå till tvättstugan måste man gå ut då tvättstugan ligger i ett annat hus. Med andra ord - jag var tvungen att ha kläder på mig! Så jag tog på mig en klänning och frågade Martin om det syntes att jag inte hade några trosor under. Han lovade att ingenting syntes så vi gick ut. Till saken hör att det blåste rätt kraftigt så jag hade fullt sjå med att både bära tvättkorgen och försöka hålla ner klänningen. Martin gick en bit framför och tittade nästan hela tiden neråt mot mitt skrev och gick och skrattade - om det inte syntes att jag inte hade några trosor på mig så lär ju ändå alla våra grannar ha förstått det p.g.a. Martins beteende. När jag sedan frågade Martin om varför han gick och tittade mot mitt skrev hela tiden och skrattade så sa han att det var ett annat ljus utomhus och att det då syntes att jag inte hade några trosor... -"Typiskt", tänkte jag. Så när vi skulle gå till tvättstugan för att hämta tvätten tog jag på mig ett par trosor ändå. Det är här poängen kommer, ni som har väntat på den. Som jag berättade tidigare så blåste det en del och precis som vi passerat två muslimska män så kom det en vind som fick min klänning att bokstavligt talat blåsa upp över huvudet på mig. Jag släppte tvättkorgen fort som sjutton och drog ner klänningen igen men jag tror att de muslimska männen hann se... Min enda tröst var att jag åtminstone haft trosor på mig; tänk om detta hänt då jag inte hade det! Och dessutom blev Martin snuvad på hela kalaset då han gick en bit framför mig och inte såg det hela hända!

Nu är dock infektionen läkt och jag har jobbat denna vecka och kan ha både trosor och byxor på mig vilket känns väldigt bra! ;-)

På måndag är det sista april och då ska vi på fest som Carinas familj ordnar. Carinas bror Roger har nämligen en kvarn som ligger brevid Carinas och Rogers föräldrars hus. Det har varit lite tradition att det har varit kvarnfester med olika teman där sista april. Förra året var det bondetema och alla var utklädda till bönder, något år innan dess var det vilda västern tema då alla var cowboys och indianer. Ett år var det PRO-tema (då var tyvärr inte jag med), då var alla utklädda till gamla tanter och gubbar med käppar och rullatorer. I år är det cirkustema och jag ska vara clown (vilket nog de flesta kommer vara...) och Martin ska vara elefantskötare! Jag har fixat en jättesnygg cerise peruk och ordnat teatersmink. Det kommer nog bli bra! Rapport kommer. Trevlig Valborg och ta det lugnt med alla smällare och raketer!